Omsorgsnämnden den 25 augusti

Senaste mötet med omsorgsnämnden bjöd på både rena rutinärenden som ärenden av större vikt. Jag kommer i detta inlägg att främst reflektera kring ärendena av större vikt. Det första av dessa ärenden är kvartalsrapporten till IVO avseende icke verkställda beslut där siffran för vård- och omsorgsboende är 37. Detta innebär alltså att 37 personer har fått vänta mer än tre månader på att få plats på ett boende som kommunen redan har gett dem tillstånd till via sina biståndshandläggare. Samma siffra var för två år sedan 23 stycken. Då skall man hålla i minnet att kommunen har lite drygt 200 platser till sitt förfogande. Det innebär alltså att efterfrågan ligger på cirka 117 % av det utbud som finns att tillgå. Då detta kommer att bli en följetong framöver i denna blogg, då rapporten återkommer var tredje månad, kommer jag att förklara vilka personer som kommer i anspråk för dessa platser senare. Likaså vad som utmärker dessa boenden. Min inställning till detta är att detta inte är hållbart och en inkonsekvens gentemot medborgarna.

Vad görs dock åt bristen på platser från kommunens, och därmed moderaternas, sida? Ja, det byggs platser på S:t Knut i Skanör, klart till våren nästa år. Det inrymmer 35 platser. Det kommer att minska kön substantiellt men den kommer fortfarande att vara kvar. Fortsätter sedan ökningstakten i personer som fått vänta mer än tre månader på plats är det ett rimligt antagande att siffran 37 är 44 för samma period nästa år. 2017 blir siffran 16 platser, inklusive de nya platserna på S:t Knut. Ytterligare planer finns på Kronodalsgårdsområdet i Höllviken för 24 platser som idag bedöms vara klart till jul 2017 då processen har tagit nio år. Nio år är en alldeles för lång tid och försämrar möjligheterna att ge den bästa möjliga vården till kommunens äldre. Detta är i synnerhet alarmerande med tanke på de kraftigt ökande årskullarna som kommer framöver. Processen karaktäriseras också av senfärdighet och ett lappande av håll som uppstår. Vad vill då Folkpartiet i Vellinge göra åt saken? Jag är den förste att erkänna att frågan om framtidens äldrevård är komplex och resurskrävande men samtidigt är detta en av kommunens kärnuppgifter sedan gammalt. Ett första steg är dock att redan nu börja att detaljplanera för var de nya platser som befolkningsprognoserna säger vi behöver ska ligga någonstans i kommunen.

Det andra ärendet av vikt var avtalsförslaget från Region Skåne kring hur ansvarsfördelningen inom vården mellan kommunerna och regionen föreslås ses ut i framtiden. Avtalet innebär att ett antal uppgifter lämnas över från regionen till kommunen att utföra. Samtidigt innebär också avtalet att varje part betalar för sina åtaganden enligt nya arrangemanget. Avtalsförslaget innebär att regionen lägger över nya uppgifter på kommunerna utan att skicka med en enda krona utan behåller dessa själv. För att klara av dessa nya uppgifter måste då antingen något annat stå tillbaka eller skatten höjas och det avgörs av respektive kommunens ekonomiska situation och demografiska struktur. Avtalsförslaget innebär också att ett centralt samverkansorgan har det slutgiltiga uttolkningsansvaret och organisationsansvaret utan att ha kostnadsansvaret. Detta är en farlig konstruktion som kan bli väldigt kostnadsdrivande till liten nytta. Sammansättning  och tillsättning av detta centrala samverkansorgan är inte heller definierat i avtalet. Allt detta leder mig att det är ett oärligt försök att bakvägen höja regionskatten. I det svar som författats förslog jag att de synpunkter som kommunen har på avtalet skall inkluderas i det fortsatta arbetet. Beslutet blev dock att synpunkterna bör beaktas. Ett beklagligt beslut. I detta läget är det viktigt att ställa krav för att blir lyssnad på. Regionen har det största intresset av att avtalet kommer till stånd och kommunen då visar bestämdhet ökar chansen för ett bättre avtalsförslag då det finns drag i det som är värda att utveckla.